Utvärdering, speldosa

Utvärdering

Klicka här för att se ett videoklipp med speldosan!

(OBS! det spelas inte någon speciell melodi, det är bara en som är gjord för att visa att alla toner fungerar!)

Utvärdering

Idén till min speldosa fick jag efter att jag varit i Quebec. Där såg jag en gatuartist som spelade på ett instrument som liknade en speldosa och den tyckte jag såg häftig ut. 

Jag planerade mitt arbete genom att först kolla på hur en speldosa faktiskt fungerade. Jag spånade på idéer om hur jag skulle göra min speldosa och vilka material som jag kunde använda som var tillgängliga. Jag hittade plast som gick att böja tillräckligt och som var tillräckligt hållbar men samtidigt lätt att arbeta med. 

Det första jag gjorde var att göra hjulet till speldosan, den cylindern som skulle snurra. Jag tog en rätblockformad träbit och svarvade den rund. Måtten hade jag redan skrivit ner på min ritning. När jag hade gjort klart cylindern delade jag den i två delar för jag behövde inte en så lång bit som jag hade fått. Den biten som jag inte använde kunde jag ha som reserv ifall den första inte skulle gå bra. Efter det bestämde jag mig för att jag ville ha så många hål på ett varv på cylindern som möjligt. Jag valde att ha 1 cm mellan varje hål. Efter det bestämde jag mig för att jag ville ha åtta stycken toner (rader på cylindern) för då kan man spela flera låtar men det blir ändå inte för trångt i lådan. Jag mätte ut linjer på cylinder med hjälp av en vinkelhake, en linjal och en passare för att det skulle bli lika långt mellan alla hålen. Efter att jag hade markerat var alla hålen skulle vara var det dags att borra hålen, det gjorde jag i borrmaskinen. Jag gjorde en ställning till cylinder med hjälp av två träbitar som satt fast på en skiva. Med hjälp av denna höjdes cylindern vilket gjorde att borren alltid gick mot centrum av cylindern, detta för att allting skulle vara perfekt symmetriskt. 

När cylindern var klar gjorde jag lådan och veven. Detta för att jag lättare skulle kunna experimentera med materialet och måtten. Det blir lättare för då har man allting annat redan färdigt. Jag tog en planka som var bredare än cylindern och som var tillräckligt lång för att få plats med metallpinnarna som senare skulle ner i bottnen. Jag sågade och slipade till en botten och två sidor. Jag gjorde inte klart hela lådan för det skulle bli lättare att byta plats på allting om det inte var nere i en låda. Jag satte fast delarna till lådan med hjälp av lim och spikar. Detta hade jag kunnat göra lättare, jag hade inte behövt spika. Jag misslyckades några gånger när jag spikade och det tog lång tid, jag hade bara kunnat skruva istället, det hade varit mycket smidigare. 

Veven gjorde jag genom att ta tre bitar rundstav, såga till ändarna så att de var runda så att de kunde passa i varandra, och sist limma ihop de till en vev. 

När lådan och veven var klar kom det trögaste arbetet: jag skulle experimentera med plasten och pinnarna i cylindern. Hela detta experimentarbetet tog flera lektioner men tillslut gjorde jag följande: 

Jag sågade till åtta likadana plastpinnar. Den ena änden värmde jag i en värmepistol och formade den till en krok så att när de slog på metallpinnarna skulle det låta bättre. Pinnarna satte jag i ett så stort avstånd från varandra så att de inte slog i varandra och så att de bara skulle slå på varsin metallpinne. Plasten satte jag ihop genom att spänna den mellan två träbitar som jag skruvat samman och insidan var täckt med slippapper för ett bättre fäste. 

Metallpinnarna som plasten skulle slå på för att skapa ett ljud var inte så svår att fixa. Jag tog en lång metallpinne som var lite smalare än plastpinnarna och sågade av åtta olika långa bitar av den. Differensen i längd mellan varje pinne var densamma för att jag försökte skapa en någorlunda skala i toner. För att skapa ett ljud skulle plastbitarna slå på metallen som då vibrerar och skapar ljud. För att metallpinnarna skulle kunna vibrera men ändå inte flyga omkring gjorde jag följande: 

Jag bad Jens göra en ställning som liknar en kam av trä. Mellanrummet mellan tänderna på kammen var lite bredare än metallpinnarna för att de skulle få utrymme att röra sig men ändå inte fara iväg. För att pinnarna skulle kunna vibrera tog jag tjocka rundstavar, sågade de lika bred som bottnen på lådan och täckte de i en sorts tunn, bred träningsband. Dem gjorde att pinnarna kunde göra ett ljud. 

När jag hade limmat fast de gummitäckta stavarna och kammen limmade jag fast en träkloss i bottnen av lådan med hjälp av trälim för att jag skulle ställa min ställning med de fastspända plastbitarna där (denna ställningen liknar en plastklo). Jag limmade fast min plastklo där för att den behövde höjas för att vara i höjd med träcylindern med hålen. Träcylindern satte jag fast på en rundstav som gick igenom ett hål jag borrat på ena sidan av lådan och på veven som jag satt fast på ett likadant sätt på andra sidan. När träklossen i bottnen av lådan var fastlimmad limmade jag fast en träbit som gick diagonalt öven bottnen på lådan. Denna var där för att metallpinnarna inte skulle glida fram och tillbaka (eftersom träkammen bara hindrade de från att åka i sidled). När den diagonala träbiten var fast (jag limmade som sagt fast den) var min låda nästan klar. Jag hade sågat till några rundstavar som var lika breda som hålen i träcylindern i kontursågen. De pinnarna, när man snurrade på cylindern med veven, drar upp plastbitarna som slår ner på metallpinnarna. Kraften trycker ner metallpinnarna i gummit (träningsbanden) som sedan skjuter upp metallen igen vilket sedan skapar en vibration och ljud. Min speldosa gick alltså vid detta laget att spela på, vilket jag var väldigt glad över, det hade tagit lång tid men det blev väldigt, väldigt bra.

Det sista jag hade kvar att göra var att sätta dit de sista sidorna, ett lock, och fixa så att veven satt fast ordentligt.

Sidorna och locket på lådan gjorde jag av samma träslag som de andra sidorna. Jag sågade ut bitar på en planka. Den ena kortsidan (den där cylindern inte satt på) gjorde jag lika hög som hela lådan själv och limmade enkelt fast den med trälim. Den andra sidan (den där cylindern satt) gjorde jag lite kortare för att pinnarna på cylindern skulle få plats, annars hade den inte gått att snurra och spela på. Jag gjorde sedan ett lock av samma material och som var lika bred som lådan. Jag gjorde den dock inte lika lång som den, dels för att pinnarna på cylindern skulle få plats och dels för att jag ville att man skulle kunna se ner i lådan och justera något ifall något blev fel nere i lådan. I den delen av locket som låg mot en kortsida borrade jag ett hål hela vägen igenom och även ner i kortsidan. Jag sågade senare till en rundstav lika bred som hålen och satte ner den i hålet i locket och kortsidan på lådan. Nu gick locket att snurra på så att man ännu enklare skulle kunna justera nere i lådan och se hur hela den var konstruerad.

Den sista delen jag gjorde var att limma fast ett snöre så att den hängde framför hålet där veven skulle in. Detta gjorde jag för att veven inte bara skulle snurra själv (den skulle få fäste mot cylindern och snurra hela den) utan även för att veven lätt skulle kunna tas bort så att man kan ta bort cylindern, montera ner speldosan och justera nere i lådan. 

Nu var alltså min speldosa färdig, det tog varenda lektion på hela läsåret (minus den sista) att göra klar den men nu var den alltså äntligen klar. Jag är nöjd över mitt arbete, över att den fungerar och över att jag faktiskt gjorde klart den. I perioder var jag väldigt trött på min speldosa, det var inte alltid lätt. 

Min speldosa tycker jag ser bra ut. Den är noggrann gjort i varje moment och det är antagligen därför den fungerar som den ska. Som sagt är funktionen som tänkt, det går att spela på trots att den inte kan spela komplicerade melodier. Jag är extra nöjd över att det går att ändra melodi hur man vill genom att justera var pinnarna i cylindern sitter. 

Föremålets uttryck

Min speldosa är på ett sätt lite bättre än en vanlig speldosa eftersom melodin som den spelar går att ändra. Min speldosa är gjort av metall, trä och plast och en vanlig är gjord av bara metall och den brukar vara mycket, mycket mindre. Min har ungefär samma mått som ett A4-papper. 

Det finns såklart olika sorters speldosor som har olika syften och olika mekaniker och egenskaper. När speldosor först började produceras var speldosorna oftast inte större än att de fick plats i fickan. Det fanns även de stora som en hel möbel och stora som den som jag har gjort. De var ofta drivna av ett urverk vilket gjorde att man inte behövde veva på den hela tiden (vilket man behöver med min) eller att man vevade på den en gång och så spelade den själv en hel låt. De gjordes av professionella urmakare vilket jag inte är, så därför är jag väldigt nöjd över att den ändå fungerar. 

Cylindrarna var i början drivna av en fjäder och de var även gjorda av metall. Min är gjord av trä och drivs av en vev med hjälp av användaren. Det fanns även en annan sorts speldosa där huvudmekanismen var en stor plåtskiva och piggarna pekar uppåt.

Som sagt så kan man tycka att min är bättre på ett sätt för den går att ändra melodi på men det fanns även liknande sådana sedan tidigare. Där är dock poängen att man har en hel cylinder där en låt redan är inställd och så kan man byta ut cylindern mot en annan som har en annan låt på sig. På det sättet är min lite smidigare eftersom man inte behöver byta ut hela cylindern men man kan även välja att spela en helt egen låt. 

Genom historien har man gjort olika musikaliska instrument som påminner om en speldosa. Från 800-talet kommer den första som man upptäckt. Därifrån och framåt har speldosan haft flera olika utseenden och egenskaper: det har spelats på klockor istället för metallpinnar, strängar, med cylindrar och utan, med och utan vev och urverk, stora och små. En del speldosor har även designats så att de ser bra ut också, till exempel så att det ser ut som att det är en fågel som sjunger eller att de kan få plats i fickan. Jag har valt att inte pynta eller måla min på något sätt, dels för att jag inte hade någon tid, och dels för att jag tycker att den är fin som den är. 

Nu när man har fått veta lite om historien bakom speldosan och att detta finns många olika sätt att göra en på är det intressant att veta varför jag valde just det sättet som jag gjorde. 

Jag valde att göra en så simpel speldosa som möjligt, målet var bara att bli klar och att den skulle fungera eftersom den är väldigt komplicerad. Jag valde även detta sättet för jag visste att det skulle gå med de materialen och verktygen som jag hade att arbeta med, de hade begränsat mig lite annars om jag hade försökt göra en kopia av en vanlig speldosa. Jag kollade alltså upp hur man brukar göra för att få ljud i en speldosa och så härmade jag det. Jag valde att bara ha en handdriven vev för att det blev enklast så och det fungerade bra även så. Jag hade flera idéer om vad det var som skulle göra ett ljud i min speldosa (bland annat strängar, en plastkam, en enda metallbit och flera olika varianter av pinnar som slår på dessa) men jag valde det sättet som jag har nu för att jag hade experimenterat väldigt länge och detta var det första sättet som jag fick att funka och som jag trodde skulle bli bra så det blev detta. 

Fördelar men mitt sätt är att man som sagt kan ändra melodin väldigt lätt och lådan är lätt att montera ner ifall man vill justera något nere i lådan. Nackdelar är att den inte håller lika bra och det har inte heller samma kvalité som en vanlig speldosa men det är självklart eftersom jag har gjort min i slöjden och av trä, plast och metall och jag är heller ingen urmakare. En annan skillnad som är sämre med min är att metallpinnarna inte är stämda, men återigen, jag har bara gjort den på slöjden!

Materialval

Jag tog de träbitarna som jag tog (allt av björk) för att de var de ända som jag hittade som var tillräckligt breda, några andra egenskaper hade inte spelat någon roll eftersom de främst måste ha rätt mått för att jag ens ska kunna resonera kring vilken som är bäst. Träslaget är ganska mjukt, starkt och ljust. 

Metallen som jag använde var vanligt järn. Den skapade en fin ton som hördes bra när man slog på den. 

Plasten tyckte jag var bra för den var böjbar och när jag värmt och format den slog den hårt och träffsäkert på metallen vilket hjälpte till att skapa ett bra ljud. Plasten var även lätt att arbeta.